Hur uppfostrar man trygga barn?

Nära Föräldraskap

Visionen bakom Adore Us Babies är just detatt vara med och skapa en 
tryggare och hälsosammare värld för våra barn. 
Kanske är det så att jag drömmer om en framtid där alla barn blir sedda, hörda och 
känner sig trygga just för att min start i livet inte alls blev sådär som i en härlig Madicken-film.
Inte alls faktiskt. Jag var nog mer som en ensam Pippi. Så 6-åriga jag utvecklade mina Pippi-egenskaper redan då.  ‘Det där har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag säkert’. Jag är väldigt tacksam över det idag.
 
Men jag undrar varför vi inte pratar mer om detta och hur gör man egentligen 
för att tillgodose de små livens behov av närhet och trygghet? Det räcker kanske inte med en stilren barnposter som påminner oss om mantrat ‘be you, wake up, repeat’. 
Det krävs kanske något mer? Det gör det - och jag är glad att det finns forskning på det. 
 

Ankytningsteorin

En teori som hamnat helt rätt hos mig är nämligen John Bowlbys teori om anknytning.  
Har ni hört talas om den? 
Den är logisk och alldeles solklar, precis som jag gillar det.
Speciellt bland all annan förvirring och motstridighet som lätt uppstår i dagens brus.

Förlossningsdepression

Första gången jag läste om anknytningsteorin var just när jag med mitt första barn hade drabbats av den mytomspunna förlossningsdepressionen.
Tiden som nybliven överlycklig förälder infann sig helt enkelt inte hos mig och där stod jag som ett frågetecken över vad mitt egna lilla barn behövde och önskade sig. 
Så tillbaka till teorin. Den talar för att barn knyter an till sina föräldrar, oftast mer till en än den andra. Eftersom vi föräldrar är deras enda väg till överlevnad testar de sig fram för att se vad som får oss att förstå deras behov av omsorg och vägledning. 
 
Eftersom barn är sådär utomjordiskt kloka drar de slutsatsen(förmodligen helt omedvetet) att ditten eller datten sker om jag gör si eller när min förälder gör så… Denna slutsats låser sig lite magiskt efter några år för att sedan inte ifrågasättas speciellt mycket utan snarare byggs den bara vidare på.  
Förstår ni poängen? 

Gränser och lyhördhet i uppfostran

Ett barn som inte blir sedd, hörd eller uppmärksammad drar slutsatsen att inget intresse finns att fånga, kanske måste barnet anstränga sig mer, eller så måste den helt enkelt ge upp sina försök. 
Ett barn som inte får gränser, konsekvenser eller blir vägledd, har ett stort ansvar att bära och kommer med all sannolikhet som vuxen känna sig oförstådd och icke kapabel eftersom vuxenvärlden faktiskt ger konsekvenser och gränser. 
Hur föräldrar knyter an och behandlar sina barn, blir helt enkelt sanningen.
Och för att stilla alla dåliga samveten som kanske råder nu så vill jag i min egna lilla påhittade studie påstå att det går att lära om och göra rätt.
Jag gör ofta fel. Eller så gör jag för lite eller för mycket. Ja ni vet, all det där en förälder funderar över. 

Förklara och prata om omständigheterna

Men öva med barnen på att säga förlåt och förklara hur saker, ting och känslor uppstår - alltså inte från ingenstans utan med många diverse ingredienser som trötthet, otillräcklighet…Ibland sårade känslor som förälder eller frustration när 3-åringen inte tänker ta ett steg till utan vill bli buren till förskolan och 5-åringen hakar på trenden av att låta mamma bli en häst. När mamma har ett styrelsemöte om 30 minuter. 
Just där och då är det perfekt tillfälle för en stunds vägledning i empati och förståelse för omgivningen. Istället för att (tro mig, I’m learning by doing) bli måttligt irriterad och hoppas på att en 3- och 5-åring själva ska lyckas att avleda denna briljanta idé. 

4 viktigaste faktorerna för en bra anknytning

Med det sagt vill jag avrunda veckans blogginlägg med de 4 viktigaste faktorerna för att grunda ditt barn med en härlig trygghet och så släpper vi all annan press va?  
  1. Lyhördhet - Var nyfiken och uppmärksam på ditt barn. 
  2. Tillåtelse - Vägled och stötta ditt barn genom känslor och reaktioner. Straffa eller ignorera inte känslor som uppstår, deras värld är annorlunda än vår. 
  3. Samarbete - Spendera tid och gör saker tillsammans. Förklara händelser för barnet. 
  4. Psykologisk tillgänglighet - Var mentalt närvarande.
Och där kanske vi kan vara överens om att legolandssemesterneller en timmes Youtube-tittande inte är den mest avgörande faktorn för en lycklig barndom trots allt.
Om ni nu känner för att ha den där uppmuntrande postern på väggen ändå som påminnelse, eftersom tanken bakom alla våra posters är just det - att inspirera till en trygg och glad barndom. Att någonstans i allt kaos ‘adore’ dem precis som de är, med allt de dem är. Länk till våra posters kommer här.
Önskar er en skön tisdag.
Kärlek Sara 

Older Post Newer Post


Leave a comment

Please note, comments must be approved before they are published